Vi blev tomma ord !

Sitter här och funderar lite.  Funderar på dig och mig.  Kvällen vi träffades , alla kväller vi spenderade tillsammans. Det va underbart enligt mig.  Trodde det skulle bli något fint mellan oss. Men det som verkade så bra , slutade tyvärr inte så. Jag märkte många dagar innan du sa något att något var fel. Men när jag väl fråga så sa du att ingenting var fel. Såklart jag trodde på dina ord även det inte kändes som det du sa var sant. Men allting var ju inte bra. Och jag tycker bara att det var taskigt utav dig att inte säga det första gången jag frågade ist för att låta mig gå ytterligare fler dagar att vänta och undra.  Du började med att inte höra av dig alls från att höra av dig varje dag, sedan började du bli kort emot mig från att säga underbara ord, sedan när jag inte hörde av mig så gjorde du ingenting..När hade du tänkt att berätta det för mig ifall inte jag hade frågat ?  Du kanske tyckte det var skönt  att inte höras?!  Inte vet jag , eftersom du inte sa något till mig. Men nu vet jag vad som var felet , och helt ärligt så tror jag inte att dem orden var helt sanna, Tror inte du sa ärligt vad du kände och ville. Rädd för att såra mig  ?  Ja , självklart skulle jag bli ledsen. Men jag lovar dig, jag blir mer ledsen ifall du ljuger för mig , och säger ord som du inte menar men säger för att inte såra mig.  På nått sätt känner jag mig förbannad, men samtidigt ledsen. Men nu har jag sagt till dig att jag ska låta dig vara och det kommer jag göra. Det är svårt , men jag tänker inte springa efter dig om du inte vill det . Tänker inte förnedra mig själv liksom, det är ju bara jag som förlorar på det. 

Vi blev tomma ord, vi gled isär utan att ge varandra tid.  Varje minut, varje sekund utan dig gör det ont, ont att veta att det vi hade bara var en kort dröm.  Vart blev det av det vi gick o vänta på ?!  Finns det kvar det vi hade du och jag ?!    Jag tycker så otroligt mycket om dig, och jag kommer ju inte glömma dig i första taget. Men att gå här och undra ifall allt du sa var sanning, om du kännt så som du sa att du kände för mig, om du saknar mig och så, det tär på mig att gå här och undra och inte veta. 
Du anar inte hur glad jag var när jag hade träffat dig, Jag svävade på moln. Jag trivdes så bra i din närvaro, ville vara hos dig hela tiden, Att ha dina armar runt mig när vi sov - helt underbart. Din lena kropp nära min.  Dina kyssar, dina läppar, händer och dina otroliga fina ögon.. Man drunkna.!!  
Men som sagt det finns många frågetecken kvar , som jag hoppas jag får svar på . tycker jag förtjänar din ärlighet.  Hoppas vi ses snart, och kanske en andra chans tillsammans <3   Saknar dig Mattias Bäckmark !!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0