Suck..
Skaffat mig en blogg nu, gjorde väl de mest för att få en chans att skriva av mig lite ibland. Allt känns så upp och ner just nu.. Känns typ inte att en enda jag kan man få vara utan att tänka lr bli påminnd av vissa saker. Fick ytterliggare ett hot av dig häromdagen.. Asså jag förstår inte riktigt vad du håller på med. Men en sak vet jag iaf, du är absolut inte den personen jag trodde du var. Tyckte verkligen om dig, men nu känner jag inte mycket för dig. Vet inte ens om vi ska ta dina hot på allvar ?! Sen den där klumpen i magen o den hemska oron i bröstet har ju inte heller försvunnit. Börjar nästan bli van vid det. Jag har gått så pass lång tid med det nu så .. Och igår fick jag reda på att du, R satt där nu... Jag vet att jag inte har varit så snäll lr brytt mig så mycket om dig på senaste året men jag har haft mina skäl och det vet du.. Fast ibland undrar jag om du är medveten om det..
På måndag ska jag till Patricia och prata om allt o ingenting... Kommer nog bli skönt efteråt att ha kunnat prata med någon om allt plus är det väl lättare också med någon man direkt inte känner, man känner sig inte sådär direkt dömd till något då. Eller iaf kan jag känna så. Det är så mycket jag vill få ut men det känns som att jag inte har någonstans att lägga över det på. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen ibland känns det som.. Vissa man söker stöd hos finns inte alltid där kan jag känna ibland och dom värkar inte vara så "intresserade" av vad jag har att säga. Och då känner man inte direkt att man vill gå till dom personerna o prata ut sig till , för man vill ju inte känna att man är jobbig lr något sånt.. och då blir det att man går o bär på allt inom sig ist.. Men det går inte föralltid... Tillslut exploderar det och man är helt krossad.. Kännt många gånger att jag håller på att göra det , men än sålänge har jag hållt ut.. Men jag tror nog det kommer att hjälpa mig som person att gå o prata med Patricia och jag tror det skulle hjälpa många. Har tänkt på det länge att prata med någon men har riktigt inte "vågat" eller nått.. För det går inte o bära allt inom sig.. man mår bara dåligt av det.. Men sen vet jag att man kan tänka ofta, eller iaf jag kan tänka typ "Det finns andra som behöver mer hjälp än mig, onödigt att jag ska ta en tid som någon annan kanske behöver bättre. jag klarar mig liksom ". Men en viss person fick mig att inse att man inte får tänka så. Han hade också tänkt så många gånger men fick lära sig att inte göra det, han sa till mig : Lollo, du måste tänka lite mer på dig själv.. Man måste vara lite "ego" ibland.. Annars mår man bara dåligt själv.. Och det var han som fixa en tid åt mig så jag skulle få en chans att prata ut. Han fråga ifall jag ville prata med någon men jag sa nej, men sen tänkte jag efter så sa jag : Jaa, fixa en tid. Jag sa det snabbt så jag inte skulle hinna ändra mig. Och det känns rätt skönt, men nervöst.
Från alla problem till ett annat...
Varje dag går jag runt och är orolig över att något ska hända dig, känns som det har hänt för många gånger nu. Jag vet att det kanske låter elakt o dumt.. Men jag vet att den dagen kommer komma då det händer igen.. Och jag vet inte riktigt om du kommer klara en gång till.. Du är en väldigt stark o envis person , men din kropp kanske inte klarar det mer. Minns så väl första gången det hände.. Jag var bara 12 år. Jag bröt ihop.. och även alla dom andra gångerna hade jag det inte lätt.. Och jag vet att jag kanske inte fanns vid din sida hela tiden.. men jag klarade inte o se dig sådär. Det gjorde mig så ont.. Men jag tycker att jag ofta ställer upp på dig o att jag alltid finns för dig annars.. Så därför förstår jag inte hur du kunde göra sådär mot mig som du gjorde förra året i april.. visst det har gått ett år sen dess.. Men tror du jag har glömt ? ! Tror du såren är borta ?! Nej nej, dom svider lika mycke nu som då. Du svek mig riktigt rejält. Tror inte heller att du förstår hur hårt det tog på mig. Men eftersom jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag vet att du behöver mig så kan jag inte lämna dig. Jag önska nån gång att du kunde se de här från mina ögon, och kanske förstå vad du gjorde mot mig. Jag vet att du mådde dåligt av det och att det har varit jobbigt det här året men andra i din närhet har också mått väldigt dåligt pågrund av ditt misstag.. Du är faktist en ganska självisk människa.. Sorgligt men sant. Men som sagt jag älskar dig, men du måste börja tänka på dina nära lite mer.
Det var skönt att få skriva av sig lite.. Men det får räcka för ikväll.. !! Ta hand om er alla..
På måndag ska jag till Patricia och prata om allt o ingenting... Kommer nog bli skönt efteråt att ha kunnat prata med någon om allt plus är det väl lättare också med någon man direkt inte känner, man känner sig inte sådär direkt dömd till något då. Eller iaf kan jag känna så. Det är så mycket jag vill få ut men det känns som att jag inte har någonstans att lägga över det på. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen ibland känns det som.. Vissa man söker stöd hos finns inte alltid där kan jag känna ibland och dom värkar inte vara så "intresserade" av vad jag har att säga. Och då känner man inte direkt att man vill gå till dom personerna o prata ut sig till , för man vill ju inte känna att man är jobbig lr något sånt.. och då blir det att man går o bär på allt inom sig ist.. Men det går inte föralltid... Tillslut exploderar det och man är helt krossad.. Kännt många gånger att jag håller på att göra det , men än sålänge har jag hållt ut.. Men jag tror nog det kommer att hjälpa mig som person att gå o prata med Patricia och jag tror det skulle hjälpa många. Har tänkt på det länge att prata med någon men har riktigt inte "vågat" eller nått.. För det går inte o bära allt inom sig.. man mår bara dåligt av det.. Men sen vet jag att man kan tänka ofta, eller iaf jag kan tänka typ "Det finns andra som behöver mer hjälp än mig, onödigt att jag ska ta en tid som någon annan kanske behöver bättre. jag klarar mig liksom ". Men en viss person fick mig att inse att man inte får tänka så. Han hade också tänkt så många gånger men fick lära sig att inte göra det, han sa till mig : Lollo, du måste tänka lite mer på dig själv.. Man måste vara lite "ego" ibland.. Annars mår man bara dåligt själv.. Och det var han som fixa en tid åt mig så jag skulle få en chans att prata ut. Han fråga ifall jag ville prata med någon men jag sa nej, men sen tänkte jag efter så sa jag : Jaa, fixa en tid. Jag sa det snabbt så jag inte skulle hinna ändra mig. Och det känns rätt skönt, men nervöst.
Från alla problem till ett annat...
Varje dag går jag runt och är orolig över att något ska hända dig, känns som det har hänt för många gånger nu. Jag vet att det kanske låter elakt o dumt.. Men jag vet att den dagen kommer komma då det händer igen.. Och jag vet inte riktigt om du kommer klara en gång till.. Du är en väldigt stark o envis person , men din kropp kanske inte klarar det mer. Minns så väl första gången det hände.. Jag var bara 12 år. Jag bröt ihop.. och även alla dom andra gångerna hade jag det inte lätt.. Och jag vet att jag kanske inte fanns vid din sida hela tiden.. men jag klarade inte o se dig sådär. Det gjorde mig så ont.. Men jag tycker att jag ofta ställer upp på dig o att jag alltid finns för dig annars.. Så därför förstår jag inte hur du kunde göra sådär mot mig som du gjorde förra året i april.. visst det har gått ett år sen dess.. Men tror du jag har glömt ? ! Tror du såren är borta ?! Nej nej, dom svider lika mycke nu som då. Du svek mig riktigt rejält. Tror inte heller att du förstår hur hårt det tog på mig. Men eftersom jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag vet att du behöver mig så kan jag inte lämna dig. Jag önska nån gång att du kunde se de här från mina ögon, och kanske förstå vad du gjorde mot mig. Jag vet att du mådde dåligt av det och att det har varit jobbigt det här året men andra i din närhet har också mått väldigt dåligt pågrund av ditt misstag.. Du är faktist en ganska självisk människa.. Sorgligt men sant. Men som sagt jag älskar dig, men du måste börja tänka på dina nära lite mer.
Det var skönt att få skriva av sig lite.. Men det får räcka för ikväll.. !! Ta hand om er alla..
