.....
Sitter ute i blacka just nu , i min kära mosters hus. Har varit här i en vecka nu. Har varit hus och hund vakt medans dom är på kreta och har det skönt :p hehe Dom kommer hem i morgon kväll. Tror denna semster behövdes för dom efter det som har hänt.. även skönt för mig att komma bort lite från allt, även om det bara är nån mil ifrån stan men det är skönt här ute. Så tyst o lugnt. Man hinner tänka lite granna .. det är skönt !! På fredag har det redan gått 2veckor sen du försvann ifrån mig, från oss !! Och jag saknar dig så otroligt mycket. Trodde ju aldrig att du skulle försvinna, för oss va du ju odödlig. Du va den som höll upp hela familjen. Men jag är glad på ett sätt att du fick somna in i din säng , det va ju nog det du hade velat om jag kände dig rätt.
Hade en sån konstig dröm inatt. Du va borta ifrån oss, men du öppnade dörren för mig en sista gång och lät mig säga allt det jag inte hann säga till dig. Jag sa hur mycket jag saknade dig och hur mycket jag älskade dig. Vi kramade om varandra. Men sen va du borta... igen.. Det är väldigt tungt att du är borta ... Asså det känns så konstigt. Du fanns ju alltid där. Man hade dig alltid där. Men nu kan man inte komma till dig mer och det känns konstigt. Den jobbigaste tanken är att jag aldrig mer kommer att få se dej, höra din röst, krama dig, ingenting finns kvar.. I morgon är det en vecka kvar till begravningen.. Jag försöker förbereda mig på det tunga och det jobbiga. men jag vet inte om man riktigt kan för bereda sig på nått sånt. Va ska jag säga ? Vad ska mina sista ord till dig vara ? det är så mycket frågor och tankar jag har i huvudet.
Usch vilket chock det var när mamma berättade att du var borta.
Jag hade nästan just gått upp från sängen, satt och pratade med sannamari i telefonen när jag hör att det är någon som ringer på andra linjen, jag säger till sanna att vänta lite,
Jag svarar : Hallå ?
Det är mamma..
jag hör på henne att det är något som har hänt. Jag frågar henne vad det är .
Hon svarar : Jag ville bara säga att mormor är död.
Även om jag hörde vart enda ord som innehöll den meningen så var jag tvungen att säga : Va?
Hon säger det igen.
Jag brister ut i gråt och säger att jag vill komma upp till hennes lägenhet. Så jag knäpper över till sannamari igen och berättar vad som har hänt. jaag springer upp till mormor.. och när jag kommer upp kramar jag om mamma hårt och sedan går in i ditt sovrum..Där ligger du så stilla i din säng. Det såg ut som att du låg och sov nästan. Men sån tur hade jag inte.. Du sov inte. Du var borta.. Borta ifrån mig!! Det va först lite obehagligt att se dig ligga där. Inte varje dag man ser en död person precis så de va lite skrämmande. Jag gick fram till sängen och satte mig på kanten brevid dig. Jag vågade inte röra vid dig, men efter ett tag tänkte jag att jag måste röra vid dig, jag kommer att ångra mig sen annars.. jag klappa dig på kinden försiktigt.. Du va lite kall ..
Klockan brevid din säng hade stannat på kl 8. Jag frågade mamma om klockan var trasig eller om den har fungerat förut. Hon visste inte. Klockan skrämde mig lite.
Dagen efter har mammas armbandsklocka stannat också. På kl 8 !! Dog du då ?
Läkarn sa ju att du tidigast dog kl 7.. så du kan ju ha dött kl 8...
Mamma känner lite jobbigt .. För ifall du dog 8 så va de bara en timme innan hon kom till dig.. Hon kom kl 9 !!
Hon tänker väl.. : varför åkte jag inte tidigare :(
Men mormor!!! Du blev inte gammal och jag tycker det är synd.. du skulle ju ha levt tills du blev minst 90år... men det gjorde du inte. Men som sagt.. jag saknar dig så otroligt mycket.. Och jag kommer alltid att älska dig. Och jag glömmer dig ALDRIG !! // Ditt barnbarn Louice <3
Hade en sån konstig dröm inatt. Du va borta ifrån oss, men du öppnade dörren för mig en sista gång och lät mig säga allt det jag inte hann säga till dig. Jag sa hur mycket jag saknade dig och hur mycket jag älskade dig. Vi kramade om varandra. Men sen va du borta... igen.. Det är väldigt tungt att du är borta ... Asså det känns så konstigt. Du fanns ju alltid där. Man hade dig alltid där. Men nu kan man inte komma till dig mer och det känns konstigt. Den jobbigaste tanken är att jag aldrig mer kommer att få se dej, höra din röst, krama dig, ingenting finns kvar.. I morgon är det en vecka kvar till begravningen.. Jag försöker förbereda mig på det tunga och det jobbiga. men jag vet inte om man riktigt kan för bereda sig på nått sånt. Va ska jag säga ? Vad ska mina sista ord till dig vara ? det är så mycket frågor och tankar jag har i huvudet.
Usch vilket chock det var när mamma berättade att du var borta.
Jag hade nästan just gått upp från sängen, satt och pratade med sannamari i telefonen när jag hör att det är någon som ringer på andra linjen, jag säger till sanna att vänta lite,
Jag svarar : Hallå ?
Det är mamma..
jag hör på henne att det är något som har hänt. Jag frågar henne vad det är .
Hon svarar : Jag ville bara säga att mormor är död.
Även om jag hörde vart enda ord som innehöll den meningen så var jag tvungen att säga : Va?
Hon säger det igen.
Jag brister ut i gråt och säger att jag vill komma upp till hennes lägenhet. Så jag knäpper över till sannamari igen och berättar vad som har hänt. jaag springer upp till mormor.. och när jag kommer upp kramar jag om mamma hårt och sedan går in i ditt sovrum..Där ligger du så stilla i din säng. Det såg ut som att du låg och sov nästan. Men sån tur hade jag inte.. Du sov inte. Du var borta.. Borta ifrån mig!! Det va först lite obehagligt att se dig ligga där. Inte varje dag man ser en död person precis så de va lite skrämmande. Jag gick fram till sängen och satte mig på kanten brevid dig. Jag vågade inte röra vid dig, men efter ett tag tänkte jag att jag måste röra vid dig, jag kommer att ångra mig sen annars.. jag klappa dig på kinden försiktigt.. Du va lite kall ..
Klockan brevid din säng hade stannat på kl 8. Jag frågade mamma om klockan var trasig eller om den har fungerat förut. Hon visste inte. Klockan skrämde mig lite.
Dagen efter har mammas armbandsklocka stannat också. På kl 8 !! Dog du då ?
Läkarn sa ju att du tidigast dog kl 7.. så du kan ju ha dött kl 8...
Mamma känner lite jobbigt .. För ifall du dog 8 så va de bara en timme innan hon kom till dig.. Hon kom kl 9 !!
Hon tänker väl.. : varför åkte jag inte tidigare :(
Men mormor!!! Du blev inte gammal och jag tycker det är synd.. du skulle ju ha levt tills du blev minst 90år... men det gjorde du inte. Men som sagt.. jag saknar dig så otroligt mycket.. Och jag kommer alltid att älska dig. Och jag glömmer dig ALDRIG !! // Ditt barnbarn Louice <3
